Här är en solskenshistoria om kattungarna från Sölvesborg

Torsdag den 20 september hämtade vi fem kattungar på t-centralen. De kom ifrån Sölvesborg i två burar som var täckta med var sin filt. Då hade de färdats i flera timmar både i bil och tåg. Väl hemma hos oss placerades burarna med kattungarna inne i en stor garderob.
Jag öppnade burarna, släckte lampan och bara lät dem vara ifred hela det dygnet. Med all den stress de varit ute för ansåg jag att de behövde få lite lugn och ro. Jag hade förberett för dem där inne med låda, mat, vatten, korgar, filtar leksaker och en spegel, allt för att slippa störa dem. Inte ett ljud hördes ifrån dem under det dygnet.

Dag 2 - fredag gick jag in till dem och gjorde rent deras kisslåda, fyllde på mat och bytte vatten. Nu låg de gömda under filtarna jag lagt ut så jag tog bort deras burar för att de skulle få lite mer plats. Det enda som hördes från dem var deras fräsningar och att någon spottade. Lampan lämnade jag tänd, dörren stängd och de fick vara ensamma tills kvällen då jag fyllde på mat, tömde lådan och släckte lampan. Jag hörde dem gå i lådan och att de lekte.

Samma procedur dag 3 och 4 - nu gick jag in ett par extra gånger bara för att de skulle vänja sig vid att jag var där, kollade lådan och pratade med dem. Ingen av dem visade sig, bara spott och fräs.

Dag 5 - jag satte en kartongskiva i dörröppningen, den täckte nedre hälften. Jag hälsade på dem flera gånger, Nu började två av katt- ungarna, ljusgråa i färgen nästan som blyerts, Moltas och Mynttrick, visa sig. Jag stannade på min sida av skivan och försökte leka med dem. Tack vare spegelns placering kunde jag hålla koll på dem, utan att störa dem allt för mycket. Nu kunde jag se flera av kattungarna försvinna iväg när jag närmade mig dörren. Det var svårt att tro att det verkligen var fem stycken kattungar vi fått. De var så tysta och stilla, inget jam överhuvudtaget. Jag försökte lyfta lite på filtarna för att kolla men då small det bara. Var därför tvungen att gå fram mycket försiktigt.

Dag 6 - de var ute från filtarna, nu låg de hoptryckta i korgarna. Jag satte mig i dörröppningen och började min resa med att få dessa små underbara misshandlade individer att känna förtroende, trygghet och kärlek. Nu fick jag se hur de såg ut och hur stora (små) de var. Visst var de fem stycken, den ljusgrå Moltas och Mynttrick var väldigt nyfikna, lekte gärna och luktade lite på mina fingrar. Men kom jag åt dem på kroppen studsade de som en boll ifrån mig. Sedan var det en mörkgrå som kallades Max och två tigerrandiga, Morgana och Mickie.
Fyra av dem hade vita nosar och vita tassar, de såg ut som om de stått i grädden de just lapat i sig, såå söta. Myntrick var den som saknade vitt han var helgrå randig.

Från dag 6 och fram till dag 15 satt jag inne hos dem i 1-2 timmar varje dag. Lekte med dem, matade dem, pratade med dem, klappade dem så fort det gick (då mest på tassarna). De blev sakta modigare och modigare. Moltas och Mynttrick vågade sig fram varje gång. De var de modiga killarna. Matglada och älskade att leka.
Mickie som spottade och revs mest blev också modigare, vågade leka mer och mer. Men gömde sig gärna bakom de andra ungarna. En riktig liten kaxig kille? - Tjej? Ja det var frågan, ingen hade lyckats kolla ungens kön ännu. Han var rolig, använde sig mycket av spegeln för att studera mig. Aldrig varit med om förut så det var en ny upplevelse. Även Morgana vågade sig fram och äta efter ett par dar, men leka ville hon inte och jag fick absolut inte titta på henne, då for hon ner i korgen direkt.
Däremot Max, den stackaren vågade vare sig äta eller leka. Ett tag var jag riktigt orolig för honom, var han sjuk? Hur tar man en totalt panikslagen kattunge till veterinären och hur skall undersökningen gå till??!! Jag började med att försiktigt hälla honom ur sin korg, för att kolla att han kunde gå, se hur mager han var, kolla om han hade eventuellt feber. När de andra åt, fick han en egen skål. Den placerade jag direkt under hakan på honom, jag vill ju se att han åt. Några tuggor kunde gå ner om jag inte rörde mig eller sa något.
Under dessa 2 veckor fick mina egna två katter studera kattungarna och vice versa, på håll.

Dag 16 - då kom nästa prövning, nu var det dags att släppa ut dem. Jag lämnade dörren öppen, men det vara bara Moltas och Myntrick som vågade sig ut. Första dagen låg de mest under soffan och tryckte, jag var tvungen och leka in dem i garderoben på kvällen.

Dag 17 - Nästa dag likadant, bara två ljusgrå kattungar syntes till. Men nu var de modigare, nu vågade de visa sig och tom leka framme på golvet. De försökte febrilt att få kontakt med mina två stora katter men de fick bara fräsningar tillbaka.
Dag 18 - vågade även Mickie sig ut, men nu var det hans tur att ligga under soffan och fräsa. Hade stora problem att få in Mickie till kvällen, men det gick till slut med mat. Denna dag började jag även låta dem små få gå ut i kattgården. Mycket försiktigt i början och gärna samtidigt som de större, men även här blev de modigare för var dag.

Dag 19 och 20 - var mindre roliga dagar, i alla fall för mig. Moltas misslyckades i soffan och Myntrick på mattan. Sedan var det Moltas tur i
soffan och Mickie på mattan, denna dag var det nr 2 på bägge ställen. På dagarna lekte jag med dem på vardagsrums golvet tillsammans med mina två katter. Men ingen närkontakt, kom jag för nära flydde de in under en stol eller soffan.
Varje kväll hade jag stora problem med att få in dem i garderoben, försökte med lek och med mat. Det tog flera timmar ibland.

Dag 20 - bestämde jag mig för att dela på dem. Dels för att få möjlighet att komma dem närmare men också för att, som det var nu sökte de trygghet hos varann, att de skulle komma till mig. Så jag bestämde mig för att inrikta mig på Moltas och Myntrick som ändå var modigast. Detta fungerade en dag, Micke hoppade över skivan som jag placerade i dörröppningen. Då stängde jag dörren istället fast mitt samvete klarade inte det mer än en dag.

Dag 22 - var dörren öppen igen. Tre av kattungar ute, Moltas, Myntrick och Mickie. Som nu började prata lite grann, mest till mina stora katter. Började även be om mat och Moltas sov i soffan bredvid mig och även i mitt knä, men inget smek eller kel då gick han.

Så från den dagen lämnade jag dörren öppen för dem som ville komma ut. Jag busade och lekte med dem ute i rummet eller inne hos dem med de som var lite mindre tuffa (Max och Morgana).
Varje kväll fick de mat, det var mitt sätt att få in dem till sig. Detta lyckades mer eller mindre bra.

Som t ex.. dag 25 då jag och min man hade 3 timmars jakt på Mickie. Han totalvägrade att gå in och det gick inte att få tag i honom. Han var som en boll, studsade på väggarna för att undkomma våra tafatta försök att fånga honom. Vi var helt slut och för att inte tala om hur trött han var. Slutligen satte jag mig inne
hos de andra fyra och gav dem lite att äta och lekte lite, då 10 min senare vem kom inte in då?? Mickie med svansen i vädret och slängde sig ner på en filt, började tvätta sig och såg så nöjd ut. Jaja vad säger man, bara vara nöjd att han var inne i alla fall.

Dag 26 och 27 - släppte jag bara ut Moltas och Myntrick, som busade hela dagarna, förstår inte att de inte blir trötta. Gav dem en papperspåse som var väldigt rolig tyckte Myntrick, speciellt med min ena katt. Om vartannat har den ena gömt sig i påsen och den andre hoppat på påsen, kul och se min egen katt leka på det sättet, de
hade jättekul. De härjade även runt i kattgården, mysigt att få vara ute lite.Myntrick som är den modigaste är också den som är busigast och hittar på flest upptåg. Som t.ex. i kattgården klättrar han upp och ner för stolparna och han kom på hur kattluckan fungerade. En underbar katt, kommer glädja någon som vill en pigg kisse. Han pratar och leker med alla katterna, gosar med mina stora katter. Lite dominant vid matskålen men får han bara sin skål så får man hjälpa honom att hålla sig till den, för han vill gärna hjälpa de andra katterna att äta ur sina skålar. Det är med lite sorg men mest glädje i mitt hjärta att säga att inte långt kvar tills han är flygfärdig.

Dag 28 - släppte jag ut dem alla fem, de behövde rasa av sig lite grann, alla fyra inte Max. Han är så rädd, men han kommer när han är mogen för det. Mina katter bara tittade på mig när alla fyra kom springandes på golvet, "matte hjälp vad är det här"!. Jag förstår dem för kattungarna är som kalvar på grönbete så underbart att se.
Kul att Morgana är så modig också.

Fortsättning följer...  

Filmen "Kattbråk över en påse"