av Vanja

Här en solskenshistoria om Sigge.

KKS fick i december 2008 ett mail med efterlysning av en katt som hade försvunnit från Stiby vid Sölvesborg.

Så här berättar matte Vanja:
Jag har en underbar sak att berätta som är så otrolig så jag har svårt att tro det. I december 2008 försvann min älskade innekatt Sigge ut på någon vänster.
Jag letade som en galning överallt på alla tänkbara och otänkbara ställen. Jag annonserade hos KKS, på flera andra sidor på nätet, hos polisen, tidningar samt satte upp lappar i affärerna. Jag höll på att klappa ihop av paniken och frustrationen av att han var försvunnen.

I januari-09 var jag tvungen att påbörja cellgift och strålning i 5 veckor nere i Lund, och det kändes för jäkligt att befinna sig så långt hemifrån i en total livskris och jag hade bara min lille Sigge i huvudet.
Månaderna har rullat på här med en fruktansvärd tomhet efter Sigge och jag trodde innerst inne att jag aldrig skulle få se han igen.

Så en dag för nån vecka sen såg jag en annons i affären om en katt. Beskrivningen stämde mycket väl med min Sigge men det kan det väl ändå inte vara??
Jag ringde och kvinnan som svarade sa att hon matat denne katt sen mars-09 och då hade han bara varit skinn och ben. Vi bestämde att jag skulle komma till hennes matställe samma dag då hon skulle mata honom. När vi kom dit strök det omkring en skygg rädd katt som vid första anblicken inte såg ut som Sigge, denna katten var mörkare (fast eftersom Sigge aldrig varit ute tidigare och har ju han aldrig haft vinterpäls). När katten fick ögonkontakt med mig kände jag i hjärtat, det var Sigge! Jag såg och kände det men hade svårt att tro det.

Kvinnan skulle sätta en fälla och ringa mig när hon lyckats fånga han så jag kunde titta närmre på honom. Hon ringde följande dag. När jag såg honom sitta där i buren och jag kunde se honom på så nära håll var det inga tvivel, det var Sigge!!!!!!!

Efter 10 långa månader satt han framför mig och allt tack vare denna kvinna vid namn Märta ifrån Sölvesborg. Hon är tveklöst både en sann ängel samt vardagshjälte. Hon har inte bara räddat livet på min älskling utan också gjort det möjligt så vi kunde återförenas.
Hon har matat honom varje dag, jag är så otroligt tacksam att det finns såna eldsjälar som denna underbara kvinna. Kommer alltid att vara evigt tacksam.

Vad kunde bli ett bättre avslut på alla jäkliga operationer och behandlingar än att få hem min Sigge igen??
Nu börjar jobbet med att få honom att bli tam igen samt få tillbaka tilliten till människor. Jag ser på honom att han haft ett rent helvete och det gör ont i mig. Jag längtar till den dagen kommer då jag kan få ge han en stor kram!
Den dagen kommer när han själv är redo och han får ta den tid han behöver.

Tillbaks till Solskenshistorier!