Här är en solskenshistoria om en återfunnen kisse.

2004, så försvann våran Putte från Kävlinge, från en som låtsades kunna ta hand om honom och hans kompis, Pilen. Trots anvisningar om att detta var fråga om innekatter så släpptes de ut ett par dagar senare och de försvann.
Vi satte ut annonser i affärer i Kävlinge, vilket resulterade i att vi fick tag på den ena katten 2 månader senare, men Pontus verkade ha gått fullständigt förlorad.
Vi satte in en efterlysning i ”Kattkommando Syd” under ’’försvunna”, maj månad, samma år.

Den 16 okt. 2007 fick vi ett telefonsamtal från en kvinna som bor i Lilla Holma i Höör.
Hennes dotter hade sett en bild av vår katt och denna katt hade hon tagit hand om. Katten hade strövat omkring i skogarna därute och en granne hade gett den mat, men inte gjort någon anmälan om upphittat djur. Nu hade denna granne, förmodligen en äldre dam varit borta ett tag, så katten hade vänt sig till kvinnan i Lilla Holma. Hennes dotter var helt övertygad om att detta var vår försvunna katt.
Dottern satte ut en bild av katten på ”Blocket” som vi tittade på och
det verkade inte vara något tvivel om att detta var våran kisse.

Denna riktiga djurvän i Höör, tog in katten, som såg lite härjad ut, gav den mat, och skötte om den. Katten var smutsig när hon tog in den. Men nu har till största delen fått tillbaka sin vita och svarta färg.
I går eftermiddag så åkte jag och min fru upp till Höör med bilder som vi hade för att jämföra, för han hade en helt, enligt min åsikt. unik symmetrisk färg i sin päls.

Kissen var lite reserverad när vi kom, visste inte riktigt hur han skulle reagera efter så lång tid, men det fanns inga tvivel på att detta var våran katt. Efter en lite stund så blev han lugnare och vi tog hem honom, gav honom mat som han inte var sen att acceptera.
Han var ganska mager, hade varit en riktig ”Tjockis” innan, vägde
då 7 kilo.
Senare på dagen så tog vi fram saker som vi hade haft tidigare och han började känna igen ”lukterna” sen gammalt. Hans kompis sedan tidigare, som vi fortfarande har, verkar mycket intresserade, dock lite reserverade efter så lång tid men jag tror att de kommer att bli lika fina vänner som tidigare.
Nu på morgonen så, i skrivandets stund, så verkar han vara den samma ljuva varelse som han var innan han försvann, kelig är han som innan och verkar känna igen oss fullständigt. Nu behöver han bara vänja sig vid sitt nya hem och omgivning.
Tack vare ”Kattkommando Syd” och damen i Höör så fick vi tillbaka vår Pontus, som vi nästan hade gett upp allt hopp om att någonsin få återse.