|
Här är en solskenshistoria om en stödhemskatt.
Jag bestämde mig för att bli stödhem våren 2006. I juni fick vi hem
en dräktig katt. Hon kom från Sölvesborg och hade bott ute hela
kalla vintern. Framåt våren så kom hon till en familj och fick bo på
deras altan ett tag. Hon kunde inte stanna där för de hade egna
katter. Familjen hade satt upp lappar lite överallt, men ingen hörde
av sig som ägare av Molly. Jag tror att hon hade ett hem någonstans,
för hon var så tillgiven och kelen och inte alls rädd för människor.
Vi döpte henne till Molly. Hon var gosig och snäll. Hon födde
sina två ungar här den 1:a Augusti. Hon blev också som en lite
extra mamma till vår katt Maja som då var knappt 1 år.
Kattungarna växte och kunde flytta till nya hem när de var 12
veckor.
 Molly trivdes här. Hon var så lugn och fin. Hon älskade att gå
ut. Vi gick ut med henne i koppel. Hon älskade att gå i skogen.
Men när det var vinter och kallt, då ville hon mest bara vara
inne. Hon följde alltid med mig ner i tvättstugan. En annan
favoritsysselsättning var att springa nere i källaren. Där
sprang hon fram och tillbaka. En annan rolig sak var att Molly
alltid snarkade så högt när hon sov. Hade aldrig tidigare hört
en katt som snarkar!
 Molly fick bo kvar hos oss. Våren 2009 så fick Molly 3 knölar på
sin mage. Det visade sig vara tumörer. De opererades bort och
Molly repade till sig och blev bra igen.
I Maj 2010 fick hon en
ny knöl på magen. Och så hade hon fått polyper i sina öron som
gjorde att hon kliade sig något enormt. Både tumören och
polyperna opererades bort. Molly repade sig igen, men var himla
trött.
I början av juli så fick hon en ny tumör på samma
ställe som den som opererades bort i maj. Även polyperna kom
tillbaka med en rasande fart, vilket är vanligt. Tumören började
även blöda. Molly var trött och sov den mesta tiden. Vi insåg
att hon var sämre än vad vi trodde. Ofta så sprider sig tumörer
sig snabbt tillslut. Så hon hade nog fler än vad vi kunde se.
Molly fick somna in den 16/7. Det var det bästa för henne.
Molly är en av de finaste katter jag någonsin har haft. Molly
var så glad för min dotter, sov bredvid henne varje natt. Man känner
sig glad när man har hjälpt en katt att få det bra. Molly hade en fin
tid här. Hon bodde här i 4 år. Det är oerhört tomt utan vår lilla
Molly.
|
