av matte Ulla Kerstin Nilsson

Linus är hemma igen och vi är jättelyckliga!

Han försvann spårlöst den 16 okt 2005. Efter en tid efterlyste vi honom på KKS hemsida, annonsen infördes den 12 feb 2006. Sedan den 14 jan 2007 är han, otroligt nog, hemma igen! Avmagrad, tuffsig i pälsen och nyser stup i kvarten. Dagen efter hemkomsten undersökte veterinären honom och han har ett virus som ska klinga av och för övrigt är det inget fel förutom att han har loppor och är väldigt sliten och uthungrad.

Vad han har varit med om vet vi inte och kommer aldrig att få veta. Vi vet att han dök upp i ett område med flerfamiljshus som ligger fågelvägen från oss ca 600 meter. En tant hade under en veckas tid sett honom där från och till. Den 13 jan-07 när han dök upp igen fick han följa med en ung tjej in, hon bor granne med tanten. Halsbandet hade han kvar men namnbrickan var borta och dessutom var öronmärkningen suddig.

Lite tur får vi väl ha för tjejen som tog hand om honom har en syster som någon gång då och då hjälper en dam som bor några kvarter bort från oss. Damen ifråga är ganska välorienterad vad gäller katter - hon har genom åren tagit hand om flera hemlösa katter - så hon kom väl ihåg att vår Linus försvunnit. Så det var bara ett telefonsamtal till oss och vips så var Linus hemma igen.

Det visar att det finns ett litet hopp så länge man inte hittat något spår av katten. När jag ringde polisen och bad dem plocka bort efterlysningen så berättade tjejen där att hon själv hade en katt som hade kommit hem efter 6 månader.

Jag har ytterligare två katter, Hampus och Morris - de fanns i familjen tillsammans med Linus så det är inga vi skaffat sen Linus försvann. En av dem tog vi hand om som kattunge ungefär samtidigt som Linus. Den andra tog vi hand om sommaren 2005. Ingen av dessa katter kände igen Linus och de var mycket avvaktande, morrade och fräste. Linus bara tittade. Även denna del har löst sig och nu går det bra. Så lyckan är total.

Tillbaks till Solskenshistorier!