Här är en solskenshistoria om en återfunnen kisse.

Cleo, den döve vite hankatten som försvann i Hissmossa den 12/7-09 har återfunnits efter 2,5 dygn!
Matte Ida, berättade överlycklig att han hade hittats tack vare en sierska.

Ida och en kompis hade i sin förtvivlan ringt till en känd synsk kvinna och rådfrågat. Hon berättade att Cleo hade blivit skrämd av något och att hon såg en damm med en upp och nervänd kanot. Där skulle finnas skjul och en hund i närheten. Där skulle han finnas. Han skulle vara oskadd men väldigt rädd. Hon nämnde också att han hade gått längre än vad de kunde tro och befann sig inom en kilometers radie ifrån huset.

Matte kollade ytterligare en gång vid sin egen damm där han älskar att ligga & vila under deras upp och nedvända båt. Ingen Cleo fanns att finna. Då kom de på att kolla alla vattendrag inom en kilometers radie på en karta. De åkte till damm efter damm men fann ingen som stämde med beskrivningen.

Ida fick sen ett oväntat tips. Det skulle finnas ett hus till med en kräftdamm i närheten! Den dammen var anlagd och fanns inte med på kartan men fågelvägen låg den exakt inom en kilometers radie. Första gången var en gårdshund hemma och de vågade inte gå ut ur bilen.
Men de for dit en andra gång när de fick veta att det var en snäll hund. Gubben i huset sa att han inte sett någon katt men att han brukar ställa ut mat på kvällen för en katthona har kattungar i skjulet i logen. Han sa också att de fick leta så mycket de ville på hans mark. Ida & hennes kompis letar i skjulen och går sedan vidare till dammen.

De går runt en stund & kompisen säger: "Konstigt, allt här stämmer. Allt utom båten..." En sekund efter de orden får Ida syn på en övervuxen kanot, den gick knappt att skönja. Hon rusar fram och kollar, men ingen Cleo. Uppgivna far de hem. Nu har de letat överallt, satt upp lappar, ringt runt, lagt ut doftspår och mat, ringt till en sierska och inget gett något... Oron börjar komma. Lever han? Har räven tagit honom? Var finns han?

Klockan 22.40 den 14/7, knackar det på dörren. Ida öppnar och där står den gamla gubbens son med en fräsande, rädd men välbehållen Cleo i famnen.
Gubben hade ringt till sin son och frågat om han sett någon vit, långhårig katt och det hade han. Han berättade att Cleo hade legat där och tryckt i närheten av dammen i ett par dagar. Lyckan var fullkomlig!

Ida tror inte att hon hade återfått sin Cleo om inte sierskan hade tipsat henne. "Så långt bort hade jag aldrig letat då Cleo aldrig varit borta mer än ett par timmar tidigare. Jag hade villat runt och aldrig kommit på att åka & prata med den äldre mannen", säger hon.