Här är en solskenshistoria om en återfunnen kisse.

Brutus försvann den 7 maj-09, han blev bortjagad av den revirmarkerande grannkatten. Brutus som bara brukade vara borta i några timmar, var nu försvunnen.

Jag började knacka dörr för att se om någon hade sett till min katt, men ingen verkade veta vart han kunde hålla hus.
Efter fyra dagar ringde jag till lokalpolisen för att anmäla min misse som försvunnen och för att se om de hade fått in någon skrämd liten katt, men icke. Jag ringde veterinären och svenska kennelklubben, men ingen hade fått in något tips om den röd-vita katten som hade försvunnit från sitt hem.

Jag började sätta upp lappar med bild på honom, runt kvarteret där jag bodde, runt skolor, i mataffärer, på caféer, och lyktstolpar. Inget verkade hjälpa, inte ett spår av min katt.

En dag fick jag ett nummer av en tant som såg mig sätta upp lappar. det var till en sk. synsk man vid namn "Signar" , tydligen skulle han vara känd för det där med att leta upp försvunna djur. Lite skeptisk, men hoppfull så ringde jag, en norrländsk röst svarade, och allt jag behövde uppge  var mitt namn, varpå mannen sade att min katt var 2 - 3 år och att han blivit bortjagad, han skulle finnas i området fortfarande och jag skulle få tillbaka honom innan lördag.

Hoppfull och glad så började jag leta efter min misse, men onsdag blev till torsdag , som blev till fredag. Pessimismen hade börjat ta över och klockan var nu 22.45, fredag kväll. Skit också, jag hade antagligen blivit lurad.

Jag gick ut en sista gång för att leta efter min katt. Jag gick längre än vad jag gjort de andra dagarna, längre än vad jag trodde min Brutus kunde vara.

Jag behövde bara ropa en gång, så svarade en desperat och mycket ljus stämma ! En magrare, fästingrik röd - vit katt kom springande mot mig! Hela vägen hem åt han ur skålen som jag hade med mig.

Nu ligger han och sover här hemma i sängen och det lär bli husarrest ett tag tills han ätit upp sig!