Förmedlare Camilla berättar:

2006 omhändertog KKS en liten vanvårdad perserhona som fick namnet Gipsy. Det startades en insamling och Gipsy fick den omvårdnad hon behövde. I stödhemmet fick hon tillbaka förtroendet för människor och flyttade efter ett tag till ett eget hem där hon fick namnet Brumma.

Efter drygt 4 år med matte, hund- och kattkompisar har nu Brumma fått somna in och saknaden är stor.

KKS vill tacka matte för allt hon gjort för Brumma. Hon var ingen lätt katt att ta sig an, men hon hade tur att komma till ett fantastiskt hem där hon trivdes och blev accepterad för den hon var.

Uppdaterat 31/3-11, Brummas matte berättar:
Hon hade problem med sina njurar samt levern och senast även högt blodtryck, hon hamnade i en svacka för cirka två veckor sedan och fick intensivvårdas samt en sond då hon inte ville äta på grund av illamående. Hon låg bara på sjukhuset i två dagar eftersom hon var så ledsen på och rev och bet alla djursjukvårdare när de skulle hjälpa henne så hon har fått vårdas hemma av mig och min sambo. Blå Stjärnan fick ringa och be mig hämta henne i förtid eftersom det bara är jag som kunnat hantera henne i sådana situationer, då står hon ut med allt jag varit tvungen att göra och för det mesta med ett kurrande.

Vi hoppades in i det längsta att hon skulle få tillbaka sin aptit men ingenting lyckades vi få i henne efter dagen hon kom hem - då hon smaskade i sig kalvfärs och t.o.m specialfodret för njurarna! Men efter det lockade inte ens Gourmet Gold-burkar, färskt lamm eller kalvkött henne och hon började tappa i muskelmassa trots sondmatningen. Hon svarade inte på behandlingen utan magen bråkade, hon fick en lätt förstoppning men kom igång efter ett lavemang, utöver det mådde hon illa och började få kräkningar, även om hon klarnade till och var vid gott mod under långa stunder, men inte tillräckligt långa tyvärr. Hon har i alla fall fått tillbringa nätterna under täcket på mitt bröst istället för på djursjukhuset och ändå busat och gosat.

Så det fanns inte så mycket att göra, vid återbesöket idag så fick hon somna in och slippa mer lidande.

Så min älskade lilla Brumma är på ett bättre ställe nu, vi begravde henne hemma hos mina föräldrar där hon gillade att springa ute och busa. Jag saknar henne något förfärligt och har gråtit hela dagen.

Tack för att ni räddade henne och lät mig lära känna henne, hon är den bästa katten man kunde ha och har gett mig 4 ½ lyckliga år, jag kan inte uttrycka nog hur tacksam jag är för detta. Hon var mycket speciell för mig, vi var bästa vänner i en värld där de flesta andra fick smaka på tassen och det kommer bli svårt att klara sig utan henne.

Hon kämpade och lurade döden ett antal gånger men FORL, PKD på både njurar och lever samt en större fristående cysta i buken blev för mycket till slut.
Vi fick 9 fantastiska bonusmånader efter insjuknandet i somras och den tiden kommer jag aldrig att glömma.

Till minne av Brumma donerar jag en summa till er så ni kan hjälpa fler katter i hennes situation.

Det började så här:
För er som inte vet så kan jag berätta att Gipsy är en perserhona som for illa i sitt hem, otrolig vanvård. Hon fick ingen mat ens, hon var mager som en sticka och helt ingrodd med diarré när jag hämtade henne. Käken är helt sned efter att mannen i huset sparkat henne i ansiktet. Hon var rädd, stressad och mycket misstänksam mot människor, och att katten mådde uselt kan ju alla förstå efter att ha sett fotona. Gipsy togs direkt till veterinär för vård och stödhemmet jobbade med hennes självförtroende och tillit för att få henne att våga tycka om människor igen efter allt svåra hon upplevt. KKS startade en insamling till hennes veterinärvård, hennes historia berörde många och det samlades in över 12 000 kr till Gipsys veterinärvård.

Här nedan syns hur mager hon var när hon togs in.

Gipsy gjorde stora framsteg, både fysiskt och mentalt. Så här såg hon ut efter en tid, hon har ökat i vikt och pälsen börjar växa ut igen:

Efter en tid fick Gipsy ett permanent hem hos en kvinna som föll pladask för henne.

Så här skriver nya matte om Gipsy, som numera heter Brumma:
Jag ville bara ge en liten rapport om hur lilla Brumma har det här hos mig! Först och främst så vill jag försöka förklara hur glad jag är att ni räddade henne! Hon är en fantastisk katt och jag älskar henne av hela mitt hjärta och är djupt tacksam!
Brumma är en otroligt härligt liten person, hon är så otroligt söt och har en fin matchvikt på omkring 3 kilo, hon älskar att sova på kudden bredvid mig och spinner mig till sömns varje natt.
Innan vi somnar brukar hon dessutom traska upp och sova en stund på mig tills hon tycker jag rör mig för mycket [hon är väldigt envis och stannar kvar i alla fall en tre-fyra vändningar när jag inte kan hålla mig utan måste röra mig lite].

Hon och Chiko, den andra persern i samma ålder, kommer faktiskt bra överens och det händer att dom busar runt i lägenheten tillsammans men han älskar att reta henne fortfarande. Hon har en väldig humor måste jag säga! Hon busar inte så mycket men man ser liksom på henne ibland hur det tickar runt i huvudet och sedan så petar hon på en hund eller katt så att dom sprätter upp och hon fnissar nästan åt dom, hon gör så mot mig med ibland när jag inte är beredd och ja, man smälter totalt. Hon har respekt från hundarna, dom kommer väl överens med henne och det är ingen tvekan vem det är som har kudden som sovplats eller att dom ska flytta på sig när hon kommer.

Så fort man sätter sig ner så kommer hon rusandes och flyger upp i knät för att ligga ner och spinna och få klappar och hon älskar kel och pussar väldigt mycket. Jag blev väldigt rörd första gången hon smög fram till mitt ansikte, nosade noggrant och länge och sedan gav mig en mysig blöt puss mitt på näsan och kröp ihop i min halsgrop och spann, då blev kinderna blöta av tårar må du tro. När vi är ute hos mina föräldrar på besök brukar jag låta henne ta på sig ett halsband och gå ut, utan koppel, vilket hon älskar! Hon håller sig på gården och den lilla skogen alldeles intill så man ser henne och hon kommer direkt när man ropar igen. Det ligger väldigt fint och avskilt och det finns ingen väg eller så i närheten så det är skyddat där och hon uppskattar verkligen att få smyga som ett lejon i buskar och gräs.

Chiko däremot håller sig helst inne. Självklart är mina föräldrars nummer skrivna på bandet ifall någon skulle hitta dom och tro dom sprungit bort. Hon är inte ute så länge i sträck heller utan en halvtimme och sedan kommer hon in för lite mat och för att sova en stund i deras dubbelsäng. Just nu ligger hon här i mitt knä framför datorn och spinner, hon har trampat sig trött och sover nästan. Hon har hela mitt hjärta och är världens bästa katt.

Tack för att ni gjorde så att jag fick tillfälle att lära känna henne! Jag vill även skicka ett stort tack från både mig och Brumma för att det var så många vänliga och godhjärtade människor som hjälpte henne med veterinärkostnaden.
Mvh Fifi, Brumma, Chiko, Luis, Bonita och Duva

Tillbaks till Solskenshistorier!