Här är en solskenshistoria om en återfunnen kisse.

Efter 6 veckor ute på vift så kom Bebisen hem igen.
Han var utan halsband, mager och väldigt kelsjuk och lite förkyld så han har fått tillbringa ett par dagar inomhus och dessutom har vi kastrerat honom nu, så han inte drar iväg till någon liten kattdam.
Han mår som en prins nu och tar åt sig av all den uppmärksamhet han får varje dag.

Bebis kom till oss i oktober förra året. Sent en kväll så hör jag hur hunden skäller och skäller. Jag insåg att något var fel så jag gick ut och öppnade dörren och där satt en liten, liten kattunge på ca 8 veckor. Han skrek så hjärtskärande att han fick komma in till oss. Det första jag upptäckte var att han hade en stor skada på ett framben. Han hade en sårskorpa som gick från foten och upp till ryggen. Såret under skorpan var infekterat varpå det bar iväg till veterinär nästa dag. Där fick han en penicillinkur, men den tog inte så efter tre dagar fick han hög feber och vi var tvungna att ta honom till veterinär igen, men resultatet att det blev en starkare penicillinkur och man öppnade såret igen och gjorde rent. Efter två veckor var han frisk.

Under tiden hörde vi oss för hos grannarna om de hade blivit av med någon kattunge för han var klart inte vild eftersom han svarade mot mänsklig beröring så bra och var gosig. Ingen kände igen honom. Vår teori är att en jaktfågel tagit honom men tappat honom och tur för honom, hittade han fram till vårt hus. Vårt hus ligger på ett öppet fält med 300 m till närmsta granne. Jag har hundar och fem andra katter, men inget skrämde bort honom. De andra katterna accepterade honom utan vidare så han fick stanna hos oss.

I januari månad var det dags igen. Då hittade vi honom i en av hästboxarna tillsammans med en häst där han låg ihoprullad i halmen. Han andades inte genom näsan och var inte speciellt alert. Det bar iväg igen till veterinär, akut denna gång. Han röntgades eftersom vi inte var säker på att han inte blivit skadad av hästen, men det man hittade var en elakartad kattsnuva. Det hör till saken att alla katter vaccinerades i början av januari för pest och snuva. Veterinären trodde att han förmodligen varit bärare på en bakterie som utlöstes när han blev vaccinerad. Vi blev hemskickade efter det att han fått den första penicillinkuren i spruta. Efter tre dagars penicillinbehandling gick hans temperatur upp igen och det nådde upp till 41,5 grader. Ringde då till min veterinär som genast bytte till en starkare kur.

Sedan arbetade vi skift för att hålla katten vid liv.
Han åt inte och drack inte, så vi fick spruta vatten i munnen på honom ca 10 ggr per dag, han skulle ha medicin två ggr om dagen, han skulle ligga på kylklampar för att vi skulle få ned febern och vi måste ta tempen på honom flera gånger om dagen för att kolla att den gick nedåt. Vi arbetade som sagt i skift. När vi hade tid satt vi med honom i knät för att han skulle känna vår närhet och vi blev själv lika nedkylda som han var.  Veterinären hade sagt att det berodde på hans överlevnadsvilja om han skulle komma att överleva. Han övervann allt, så när han försvann för 7 veckor sedan så var det lätt panik hemma eftersom vi vet att han är så infektionskänslig och mycket riktigt han kom hem igen snuvig, men det var bara en lättare snuva han fått denna gång.

Så var Bebis solskenshistoria.

Hälsningar och tassar från matte och Bebis