Vår älskade Agnes lever inte längre!
Agnes försvann den 27 april-06 i Öllsjö i samband med ett inbrott. I sex veckor har vi letat och ropat efter henne, vi har ställt ut mat till henne ifall hon befann sig i närheten av vårt hus men inte vågade sig fram när någon var hemma. Vi har alla saknat henne otroligt mycket och hela tiden hoppats på att få återse henne igen.

I fredags den 9 juni, ringde våra grannar och berättade att de hade hittat en svart och vit katt död, ca 400 meter från vårt hus. Det visade sig att det var vår kära Agnes. Hon har nu kommit hem, men tyvärr inte i livet. Som så många andra katter, verkar det som att hon blev påkörd av en bil, troligtvis hände det någon gång i början av veckan eftersom hon fortfarande såg fin ut när vi hittade henne.

Hon ligger nu begravd på vår tomt bredvid vår kanin och vårt marsvin, intill häcken, den plats där hon älskade att ligga och spana ut över tomten på somrarna då hon var ute i sele. Precis som de andra djuren har hon fått en liten sten och en blomma på graven.

Samtidigt som vi är jätteledsna och känner vi en oerhörd saknad, känner vi också en lättnad. Sedan inbrottet har vi hela tiden frågat oss vad som kan ha hänt med henne? Vi har hela tiden varit rädda att inbrottstjuvarna tagit henne med sig, och vad de kan ha gjort med henne! Men som det ser ut så verkar hon ha kommit undan och gömt sig utomhus. Det känns skönt att veta att hon troligtvis har levt ett rätt så härligt liv ute i naturen de senaste veckorna. När vi hittade Agnes såg hon fortfarande fin ut, hon var fin i pälsen och fortfarande mullig (precis som hon var när hon försvann), så det ser ut som hon som sagt trots allt har levt ett bra liv även de sista veckorna.

Tack alla snälla människor som har hjälpt oss leta efter vår älskade Agnes!

Till minne av Agnes!
Agnes, även kallad, gumman och tjocka katten, blev 11 år (föddes den 4 maj 1995), vi kommer alltid att minnas henne som den första, och kanske den enda, katt som vi har haft sedan hon var unge.

Sommaren 1995 fick vi hem en 7 veckor gammal kattunge som var den sötaste vi någonsin hade sett. Första natten var jobbig för henne, det var första natten utan mamma Tofflan och hennes syskon. Vi var tvungna att stänga in henne på natten eftersom hon var nästan helsvart och väldigt liten, vi var nämligen rädda att vi skulle trampa på henne. Vid fem på morgonen blev hon rädd och började jama, jag (Jenny) gick ner för att hämta upp henne till min säng för att trösta henne och gosa med henne. Jag och Agnes hinner knappt upp förrän hon bajsar ner hela täcket. Det blev till att byta i sängen, men efter ca 10 min kunde vi äntligen gosa och hon lugnade ner sig.

Agnes älskade räkor och kokt torsk, men bäst av allt var att bli kammad. Hon älskade att bli kammad och snabbt blev det en daglig ritual, hon hoppade upp på tvättmaskinen (blev lite svårare för henne på äldre dar) fick en skål med torrfoder sedan var det bara att sätta igång och kamma.

På äldre dar har hon blivit mer och mer gosig och vill gärna kela både natt som dag, det gick inte en kväll vid Tv:n utan att hon kom upp och buffade på mamma så att hon lade benen rakt ut i soffan så Agnes kunde lägga sig i knät.

Även på nätterna har hon velat kela, jag har många nätter vaknat av att en stor svart och vit spinnande katt har tryckt sin kalla nos i ansiktet. Det hon då har ville var att jag skulle lyfta på täcket så hon kunde krypa in och lägga sig, klappa var man tvungen att göra hela tiden annars fick man en kattrumpa i ansiktet.

Trots sin ålder har hon hela tiden varit en väldigt leksen katt, hon älskade att bli jagad och att leka kurragömma, hon var väldigt duktig på att leta upp oss. Stakars Lisa (vår andra katt som är 8 år) har inte tyckt det har varit lika roligt att leka, men hon har fått stå ut när Agnes har varit på bushumör.

Agnes var som sagt ingen liten katt, en kompakt katt som vägde en hel del, hon var inte nätt på fötterna heller, vissa dagar lät det som vi hade en elefant på ovanvåningen när hon fick sina ryck att springa. Hon sprang fram och tillbaka på ovanvåningen med tunga och hårda steg.

Vi har alltid sagt att Agnes är en fin och mycket bestämd dam, dricka vatten ur en vanlig matskål i plast dög inte för Agnes. Nej det skulle vara en i keramik och gärna på fot så hon slapp böja sig så långt ner. Allra bäst var det att få vatten på soffbordet i finrummet. Detta har hon tyvärr lärt den yngre katten, som inte bara vill ha vatten i en skål, nej hon ska dricka ur kranen både i köket och i badrummet.

Vi har många och fina minnen från Agnes, vi kommer alla att sakna henne otroligt mycket!

Saknar dig gumman!